Rasmine Laudrup-Dufour är dansk hoppryttare och sociala medier-profil. Sedan 2021 har hon och hennes fru Cathrine Laudrup-Dufour, levt sitt drömliv i deras gemensamma hopp- och dressyrstall i Fredensborg, Danmark.

Att Rasmine skulle bli hoppryttare var inte alltid självklart, då båda hennes föräldrar är rädda för hästar. Men rädslan smittade inte av sig på Rasmine, utan tvärtom tyckte hon om äventyret som kom med hoppningen. Det var det, tillsammans med kärleken för sporten, som fick henne att fastna. I dagsläget arbetar hon heltid med sina hästar och tävlar med mycket framgångsrika resultat.

På sin Instagram visar hon upp sin vardag och allt vad den kan innehålla. Bland annat kan följarna få en inblick i hennes vardagsrutiner i stallet, följa med henne på tävlingar eller få tips kring Rasmines andra stora passion – löpningen. Rasmines historia visar hur viktigt det är att ha mycket passion, en stark vilja och att alltid följa sina drömmar 🌟

“Jag är överlycklig över det här nya samarbetet, och det känns som att jag kan ta över världen med de här kläderna.”

Om Rasmine

• Ålder: 30 år gammal (född september 1993)
• Bor i: Fredensborg, Danmark
• Jobbar som: Hoppryttare
• Instagram: @rasminelaudrup

Hej, Rasmine 👋

För någon som inte känner dig, hur skulle du beskriva Rasmine Laudrup-Dufour?
Jag skulle säga att jag är en glad och positiv tjej som älskar djur och som lever mitt drömliv i Danmark.

När var första gången du kom i kontakt med hästar?
Jag tror jag var 10 eller 11 år gammal, och min mormor hade blivit rekommenderad att börja rida för att hon hade ont i ryggen. Så, hon frågade om jag ville börja på ridskola med henne, och jag tänkte “Absolut, jag är på” – och sedan var jag helt kär. Efter det, började jag rida mer och mer på ridskolan.

Delar någon i din familj hästintresset?
Inte alls, mina föräldrar är båda rädda för hästar! Ibland när jag var yngre, kunde jag vara avundsjuk på killar och tjejer på ridskolan som hade föräldrar som delade hästintresset med dem. Men min mamma stöttade mig på sitt vis; hon körde mig till tävlingar, såg på och filmade från läktaren när jag red. Hon var alltid rädd dock och höll sig på säkert avstånd från hästarna. Idag kan mina föräldrar besöka stallet och till och med ge hästarna en morot eller två. Men, ja, det tog dem ett bra tag att komma över sin rädsla.

Jag har insett att min kärlek till ridningen kanske inte hade varit lika stark om mina föräldrar varit mer involverade. Ridningen för mig har alltid varit väldigt personlig, där min motivation har varit drivkraften, och inte någon annans.

Var det ett solklart val att du skulle fokusera på hoppningen?
När jag började rida var det självklart att man skulle hålla på med dressyr. Nästan alla gjorde det. Och jag gillade det, men ville ha mer action. Jag har alltid varit en tjej som älskar när adrenalinet pumpar och man gör saker som är lite läskigt. Så, jag började hoppa istället och föll pladask för det.

Jag fick min första häst när jag var 13 eller 14, och hade en otrolig tur att mina föräldrar bestämde sig för att köpa mig en ponny efter bara två år på ridskolan. Jag var tvungen att välja mellan en hopp- eller dressyrponny, och det fanns inga tvivel – jag ville bli hoppryttare.

När bestämde du dig för att satsa helhjärtat på ridsporten?
Jag har en bakgrund inom logistik och arbetade med det i cirka 4 till 5 år. Under den perioden var ridningen mer av en hobby vid sidan av. Men när min ex-pojkvän och jag gjorde slut, ville jag fokusera mer på ridningen och planerade att göra det under ett år. Det var under den tiden jag träffade Cathrine på en stor tävling i Herning. Vi klickade direkt och började fantisera om en framtid tillsammans, som handlade om vår dröm att ha ett hopp- och dressyrstall. Och innan vi riktigt visste ordet av, började vi det här otroliga äventyret.

Vad är ditt långsiktiga mål? Vad hoppas du uppnå?
Mitt mål har inte varit att tävla en specifik klass eller så. Jag vill bara bli en så bra ryttare som möjligt. Jag vill lära mig att förstå de hästar jag har in- och utantill. Jag en otroligt bra häst som heter Granato. Han är min själsfrände, och vi kanske kan lyckas hoppa 1.45 eller 1.50 tillsammans någon dag. Men just nu vill jag bara fokusera på att bli bra och hitta den där känslan tillsammans när allt bara känns helt rätt. Mitt största mål och anledningen till att jag rider varje dag är för att bli den bästa ryttaren jag kan bli.

Vem eller vad inspirerar dig?
Jag inspireras verkligen av Cathrine och mina föräldrar. Även av människor som är väldigt drivna och passionerade och som inte är rädda för att våga, även om det kan innebära risker.

Hur ser en typisk dag ut för dig?
Mina veckodagar är rätt lika varandra mellan måndag och fredag.

• Jag börjar min dag i stallet mellan 7:00 och 8:00, vilket är rätt tidigt för mig då jag är mer av en nattuggla.
• Det finns ungefär 25 boxar som jag, tillsammans med min hästskötare, mockar ur. Vi packar också höpåsar, tar in och ut hästar från hagarna samt sopar golvet.
• Kring 13:00, tar vi en kortare paus för att äta lunch.
• Sen så börjar vi rida. Jag har fyra hästar som jag rider varje dag.
• Efter ridpassen brukar jag ofta ta en löptur på cirka 10 kilometer. Jag älskar att springa!

Utöver det har jag lektioner cirka tre dagar i veckan för ett par elever.

Du och din fru är båda ryttare, men tävlar i olika grenar – hur är det?
Det är otroligt. Jag älskar det. Det är en dröm som går i uppfyllelse att hitta någon som förstår sig på det här livet utan att ifrågasätta det.

Vad är fördelarna?
Du behöver aldrig förklara varför du är i stallet hela dagen, för hon är också där. För mig är det viktigt att kunna diskutera hästarna och det här livet med varandra. Att kunna ge varandra tips, diskutera hur vi rider eller prata om hästarna är guldvärt. Det är fantastiskt att kunna dela det tillsammans. Jag kan inte riktigt beskriva det bättre än så, att det är fantastiskt.

“Det är en dröm som går i uppfyllelse att hitta en partner som man kan dela det här livet med”

Finns det några nackdelar?
Jag har verkligen tänkt på det här, och det är en svår fråga. Om jag måste komma på något, så kan det kännas jobbigt att andra jämför mig med Cathrine. Eftersom jag är på en viss nivå och hon är verkligen bland eliten. Inte för att jag jämför mig med henne, det gör jag verkligen inte, men det kan bli tufft när andra ställer oss mot varandra.

Vad kan du och Cathrine lära er från varandra?
Allt, tror jag. Vi är lite som yin och yang. Raka motsatser kan man säga. Cathrine är en morgonmänniska och jag är en riktig nattuggla. Hon gillar styrketräning medan jag föredrar löpning. Vi är väldigt olika kvinnor helt enkelt. Men det är också det som gör att vi pushar varandra till att bli bättre och till att utvecklas.

Hur är det med era hästar, gillar ni olika typer av hästar också?
Jag skulle nog säga att det är det enda sättet som vi är lite lika på. Men Cathrine gillar mer vilda hästar, sådana som typ inte blivit inridna än. Jag gillar absolut när de är lite heta, men inte vilda på samma sätt som Cathrine.

Vad är grejen med dig och skimlar?
Jag har ingen aning; det bara fortsätter att bli så. Men jag har en hästskötare som är väldigt bra på att hålla dem rena och vita, så jag känner jag kan fortsätta på det spåret så längre jag har min skötare med mig, haha.

Vad har du för intressen förutom ridningen?
Jag älskar att spendera tid på att läsa om olika stjärntecken. Man skulle kunna säga att jag är lite nördig på det viset. Sen älskar jag ju att springa. Det är då jag rensar hjärnan och verkligen får en paus från allt annat. Jag gillar olika typer av löpning också, både kortare pass på hemmaplan och maraton. Annars spenderar jag 95% av min tid med hästarna, så det finns inte så mycket tid över till annat.

Maraton? Det är imponerande!
Ja, jag sprang mitt tredje eller fjärde maraton för cirka två år sedan. Jag planerar på att springa ett till, men jag måste först hitta mer tid för att träna inför det.

Förutom ridningen, finns det något mer som ingår i din träning? 
Vi har ett träningsschema, men det är svårt att följa det till punkt och pricka, eftersom våra dagar kan se rätt olika ut. Vi vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Men vi försöker att styrketräna cirka tre gånger i veckan. Sen springer jag också, men mest för att jag känner en sådan enorm frihetskänsla när jag gör det. Jag försöker att skriva ner mina löpturer, hur snabbt jag springer och allt sådant. Men det varierar mycket till och från om hur noggrann jag är med det.

Hur förbereder du dig för en tävling?
Jag gör alltid upp en plan tillsammans med min tränare ungefär 2 veckor innan. Då pratar vi om hur tiden fram till tävling kommer att se ut, samt vad jag kan göra för att vara i så bra form som möjligt. Jag gillar verkligen att vara organiserad och vill gärna ha en bra grund att utgå från. Jag ser också till att alla hästar får de vitaminer och mineraler de behöver.

Sen har jag också en mental coach som jag pratar med innan tävling. Så att jag är redo att ge 100% när det väl gäller.

“Att ha en mental coach är en av de bästa sakerna jag någonsin gjort för mig själv”

Jag hoppas verkligen att fler ryttare börjar använda sig av en mental coach – det är otroligt underskattat. För mig har det varit helt avgörande, och jag rekommenderar alla ryttare att pröva. Sen jag började arbeta med min mentala coach så har jag haft fler felfriarundor än någonsin tidigare.

Vad är din favoritprodukt från MD?
Camille Compression Breeches – jag har fått så mycket komplimanger för de byxorna för att färgen är så galet fin. Sen älskar jag Callie Long Sleeve Zipper. Den är en riktig must-have. Och sen, såklart, västen som allt började med: Rio Padded Vest.

Den västen var min första produkt från MD och det som startade hela det här samarbetet. Jag prövade den och jag blev tokkär. Och jag tänkte “Okej, jag måste göra något med det här företaget” – och här är vi!

“De här kläderna får mig att känna mig så bra, de är både stilrena och professionella.”