Michael Duffy har alltid vetat att han vill satsa på hoppningen. Bara 17 år gammal flyttade han hemifrån för att, som han uttrycker det, “ge det ett försök” och nu tävlar han regelbundet på 5* nivå. Hans prestationer inkluderar, bland många andra, ett lagsilver i de europeiska mästerskapen 2023 och en förstaplats i Longines Global Champions Tour Grand Prix i Miami 2024.

I den här intervjun lär vi känna Michael bättre och hör vad som har inspirerat honom under hans karriär och vad hans mål för framtiden är. 

Om Michael Duffy

• Född: 12 oktober, 1994

• Bor i: Tyskland

• Tävlar för: Irland 🇮🇪

• Gren: Hoppning

• Instagram: @duffy_michael1
  
  

Vi börjar intervjun med vad som kanske bäst kan beskrivas som en något existensiell fråga:

Hur skulle du beskriva dig själv för någon som inte känner dig?

– Jag antar att jag är rätt tystlåten, jag är inte den mest pratsamma personen i världen. Och driven. Med hästarna och min karriär, jag är väldigt fokuserad på det. Hur annars skulle jag beskriva mig själv? Hm. Jag vet inte – jag är rätt tråkig, antar jag, haha. 

Hur kom du i kontakt med ridsporten? 

– Min farfar var en banbyggare och byggde banor över hela världen. Han byggde på Spruce Meadows, på världsmästerskapen i Dublin, på London Olympia, och på tävlingar i Australien och Lybien. Han byggde överallt. Min pappa var också en hoppryttare. Han red på en väldigt hög nivå som ung och representerade Irland på Nation Cup-nivå flera gånger. Sedan kom jag med ponnyerna och det tog över då.  

Med tanke på hans farfars och pappas karriärer är det kanske ingen överraskning att hoppningen var ett självklart val för Michael. Men han förklarar att när han var yngre var han även intresserad av galoppsport. 

– Jag var också väldigt intresserad av kapplöpning i en tidig ålder. Jag brukade rida ut med fullbloden som en del av deras träning och jag funderade fram och tillbaka på om jag var bra nog. Men problemet var att jag också var för djupt inne i hoppningen och var väldigt framgångsrik i tävlingsklasserna för ponny och juniorer och sådant. Så det skulle ha varit en stor förändring att släppa det. 

“Du måste lyssna på hästen. Den talar om när den är redo. Vissa hästar behöver lite mer tid och om du bara kan vänta in dem, så kommer det att ske.”

– Michael Duffy

Vad anser du är den viktigaste egenskapen för en framgångsrik hoppryttare?

– En sak som Helena Stormanns sa till mig som jag fortfarande kommer ihåg är att det är ett maraton, inte ett 100-meters lopp. Och det är väldigt, väldigt sant. Jag skulle säga att jag kanske var lite otålig när jag var yngre. Inte för att jag är den mest tålmodiga personen nu men jag har defintivt mycket mer tålamod! Du måste komma ihåg att för att bygga en karriär måste du arbeta med hästar under en lång tid. Om du fortsätter att göra rätt saker med hästen kommer det att löna sig. 

Han understryker vikten av tålamod och tillägger:

– Jag hoppade med en fyraåring, en femåring och en sexåring imorse och de är alla vid samma punkt, de hoppar alla 90 cm. Det är trots att en är två år äldre än den andra – hon hade fött ett föl och var inte redo. Nu är hon det och hon är faktiskt väldigt smart. Men du måste lyssna på hästen. Den talar om när den är redo. Vissa hästar behöver lite mer tid och om du bara kan vänta in dem, så kommer det att ske. 

Vad är dina långsiktiga mål inom ridsporten?

– OS är det stora målet men i den nära framtiden har vi VM i Aachen 2026. Före det ska vi till Wellington i tre månader och sen är det Nations Cups och EM under sommaren. Såklart är det också ett par Grand Prix som man skulle vilja ta längs vägen. Jag kommer nog inte att satsa på så många internationella tävlingsserier som jag gjorde förra året utan fokusera mer på Nations Cups. Jag kommer att sikta på ett par Rolex Cups mot slutet av säsongen såsom Dublin och Bryssel. 

“Vi vill alla vara världsetta i sporten och vinna Grand Prix och OS – alla sådana saker. Men den som främst måste inspirera dig är du själv.” 

– Michael Duffy

Vad motiverar dig inom ridsporten?

– ​​Jag antar att det finns många sätt att se på den frågan:

• På en personlig nivå finns det en hunger som jag har för sporten. Vi vill alla vara världsetta i sporten och vinna Grand Prix och OS – alla sådana saker. Men den som främst måste inspirera dig är du själv. Du måste vilja göra det. Och det är väldigt lätt att säga att du vill göra det men att faktiskt ge sig ut och göra det är något annat.
  
  

• När det gäller ryttare så finns det så många bra nu. Jag tycker inte att man ska fokusera på en specifik ryttare. Om du kollar på finkänsligheten som Marcus Ehning rider med, det är otroligt. Och Harrie Smolders – precisionen som han rider med. Jag minns att när jag var liten var Eddie Macken, som är något av en irländsk hjälte och var en stor ryttare på 80-talet, den som vi brukade älska att kolla på gamla videofilmer av. Men det finns många personer – du kan lära dig av alla. Som sagt så jobbar jag nära Helena Stormanns nu och hon har själv gjort väldigt mycket inom ridsporten och är en stor hjälp.
  
  

• Det är också hästarna såklart. Det är inte ett jobb där vi går till kontoret och rider hästar under dagen. Det är 24/7. Jag hade nyligen lite ledig tid hemma i Irland i två dagar och jag höll på att slita av mig håret och visste inte vad jag skulle göra av mig själv. När jag är runt hästarna är jag mer avslappnad. 

Om du kunde säga något till ditt yngre jag, vad skulle det vara? 

– Det skulle defintivt handla om tålamodet som jag pratade om innan. Jag skulle säga till mig själv att ”det kommer att ske”. När jag lämnade Shane Breens när jag var 19 hade jag två hästar, inga pengar, ingenting, och jag brukade lifta till tävlingar. Jag red min första Nations Cup två år senare. Så jag skulle säga till mig själv att låta saker få ta sin tid och bara få hända, att inte tvinga fram det så mycket. 

“Jag älskar spänningen i att kastas av en treåring och jag älskar att tävla i Grand Prix – och allt däremellan.”

– Michael Duffy

Vad tycker du mest om: att tävla, att träna andra ryttare eller att utbilda unghästar? 

– För att vara ärlig tycker jag om alltihop. Alla älskar såklart den där en och en halv minuten som man rider i en 5* cup eller en Grand Prix eller ett mästerskap, det är självklart fantastiskt. Men jag red två treåringar imorse och jag älskar också att spendera tid med dem. Och jag har flera ryttare som har tränat med mig och jag är väldigt stolt över dem. Jag älskar hästar, jag älskar allt med dem. Jag älskar spänningen i att kastas av en treåring och jag älskar att tävla i Grand Prix – och allt däremellan. 

Vad tror du det är som gör Irland till en så framgångrik nation inom hästhoppning? 

– Det finns flera olika faktorer som spelar in tror jag. Den stora grejen är att i Irland är ridning väldigt tillgängligt, det finns massor av hästar och ponnyer. Det är enkelt att få tag i en häst och att hitta en ridskola där man får möjlighet att rida. Medan om man jämför det med många andra ställen, som till exempel USA, så är det väldigt dyrt att rida. Här finns det så många möjligheter. 

Samtidigt, tillägger Michael, finns det utmaningar också.

– Det kommer till en viss punkt där det är ganska svårt att klara sig på toppnivån från Irland bara för att vi är den västligaste punkten i Europa och det tar två dagar bara att ta sig till Calais, så det blir ganska svårt i det långa loppet. Men varför finns det så många bra irländska ryttare? Det är för att konkurrensen är så hård även när du är liten. Jag minns att när jag växte upp, varje helg – och jag menar varje helg – så var det Bertram Allen, Eoin McMahon, Michael G Duffy, Kellie Allen, Emily Turkington, jag själv… Det var så många av oss som försökte slå ut varandra i Ponny Grand Prix. Konkurrensen för ponny-EM var stenhård.

– Det är också att om du vill bli framgångsrik inom sporten så måste du flytta. Eller du kanske inte måste – men 90% har gjort det. Om du är redo att lämna tryggheten hemma och din familj, som jag gjorde när jag var 17, är det ett otroligt starkt tecken på din dedikation – att du faktiskt vill det här. 

“Jag var bara otålig att få komma till bättre tävlingar och testa bättre hästar och helt enkelt ge det ett försök.” 

– Michael Duffy

Hur var det att flytta hemifrån när du var 17?

– Jag kunde inte vänta, minns jag. Min mamma tvingade mig att gå klart skolan och jag minns att jag slet mig i håret det sista året. Jag jobbade för Cian O’Connor vid den tiden och jag studerade också heltid. Jag tog med mig mina böcker men de fick inte så hemskt mycket uppmärksamhet… Vid det laget hade jag redan ridit en gång i 5* i Dublin och var National Champion och hade redan ganska mycket framgång på lokal nivå och jag var bara otålig att få komma till bättre tävlingar och testa bättre hästar och helt enkelt ge det ett försök.

Vilka är dina favoritplagg från MD?

– Tröjorna är väldigt, väldigt bekväma och ridbyxorna också. De är väldigt tåliga. Handskarna är också fantastiska. Ibland när handskar inte passar bra får jag ett dåligt grepp runt tygeln, men de här handskarna är väldigt, väldigt bra. Jag har också ett par plagg som jag inte har använt än.