Möt vår nya ambassadör

Nina Rademaekers

Förra veckan gick vi äntligen ut med att Nina Rademaekers är vår nya Brand Ambassador. Nina, även känd som Ninas Rader, är den multitaskande tävlingsryttaren med många bollar i luften. Redan i tidig ålder tog hon plats i ponnylandslaget och ‘Nina Rademaekers’ blev ett namn att räkna med. Sedan dess har hon ridit i både ponny-, junior, Young Rider-, och U25-landslaget. Vid sidan av sin dressyrsatsning driver Nina dessutom en inom ridsporten väletablerad blogg, Instagram, podcast och YouTube-kanal. Där vill hon inspirera andra att våga följa sina drömmar, och visst blir vi inspirerade!

Läs vår intervju med Nina där hon berättar om hur hennes ridkarriär startade, hennes nuvarande framtidslöfte Melvin, framgångarna på sociala medier – och mycket mer.


HUR BÖRJADE ALLT?

Nina, låt oss börja från allra första början. Hur kommer det sig att du började rida?
“Min mamma har alltid varit hästtjej och hade egen häst när hon var yngre. När jag var liten red hon på ridskola och då tyckte jag att det var väldigt kul att följa med henne och kolla. Jag har alltid varit helt besatt och fascinerad av hästar. Tog varje chans jag kunde till att få vara med hästar och ville alltid rida på 4H-gårdar och Skansens ponnyridning. Jag var inbiten redan i tidig ålder och när jag var runt fem år fick jag börja gå på dagridläger på somrarna, som sedan övergick till ridläger med övernattning. Vid 6-7 årsåldern fick jag börja gå på ridskola, och efter det har det bara tuffat på!”

Hur lång tid tog det från att du började rida på ridskola tills du fick din första egna häst?
“När jag var tio år hade mamma ordnat så att hon och jag skulle hyra hästar en sommar, en ponny till mig och en häst till henne. Det blev ganska tokigt dock, för ponnyn som vi hyrde var inte inriden – men det visste vi inte om. Kvinnan som vi hyrde hästarna av trodde att ponnyn bara skulle vara sällskap till den stora hästen och att vi inte skulle rida på den. Men trots det hade hon ändå skickat med sadel och träns, så det var lite märkligt.. Enya som ponnyn hette var tack och lov väldigt snäll och vi blev snabbt fästa vid henne, trots att hon vid det laget var outbildad. Hon var welsh cob med ljus, lång man, fyra vita strumpor och stor bläs – hon såg verkligen ut som en ‘my little pony’. Vi fortsatte hyra henne och när sommaren sedan var slut skickade vi tillbaka hästen – men förlängde hyresperioden för Enya. Tanken var att hyra henne ett år, men när julen kom överraskade mamma mig och jag fick henne i julklapp. Men det var liksom inte meningen från början att jag skulle få en första ponny, utan vi hyrde henne och så kändes det så bra!”

Idag är du dressyrryttare, men har det alltid en självklarhet? När började din inriktning mot dressyr?
“Enya var ju som sagt oinriden när jag började rida henne, så hon var lite av ett blankt papper. Med henne höll jag på med lite allt möjligt. Det var både dressyr, hoppning och terrängridning. Men jag märkte ganska snabbt att det var dressyr som vi båda var bäst på och tyckte var roligast. Sedan efter fyra år red vi ponny SM ihop! Tanken från börja var inte att vi skulle göra en satsning, mamma har alltid varit otroligt stöttande men inte pushande i att jag ska vilja tävla, det har vuxit fram i mig själv.  Vi såg det mer som en rolig grej att tävla lite, så vi testade och det gick bra!”

Din tävlingskarriär tog fart redan i ung ålder. Nu när du ser tillbaka, finns det något speciellt minne som du är lite extra stolt över?
“Oj, ja jag har jättemånga fina minnen från mina ponnyår. Både från stora tävlingar till vardagliga händelser. Till exempel med min ponny José red jag i globen och det var jättekul, sedan kom vi tvåa i Falsterbo också. Men jag minns också den första ridlektionen som jag lyckades få Enya att gå på tygeln i galopp. Det var liksom en helt mindblowing känsla och goals på den tiden, haha! “

Hösten 2019 köpte du den 6 åriga valacken Impress Me från Holland, vill du berätta lite mer om honom? Du har tidigare beskrivit Melvin som han kallas för en “riktig Nina häst”. Vad innebär det?
“Melvin är en genomsnäll häst! Han är verkligen så otroligt positiv och vänligt inställd till allt och alla. Sen har han jättemycket energi, och det är det som har varit utmaningen med honom. Att använda den energin till rätt saker och få hans fokus på mig – oavsett vad som händer runtomkring. 

Han vill hela tiden jobba och göra sitt bästa, och i ridningen märks det tydligt att han alltid söker “rätt svar”. Det är nog den egenskapen jag gillar bäst, han vill hela tiden göra rätt och hans arbetsmoral är verkligen helt otrolig! Melvin är också en väldigt kelig häst, lite som en hundvalp. Han är liksom ingen stöddig typ och hade han varit en människa hade han absolut varit den där snälla och lite blåögda personen som tror gott om allt och alla. “

Ninas 3 viktigaste egenskaper hos en häst

  • Energi – att hästen vill jobba och tycker att det är kul.
  • Arbetsmoral – att hästen är positiv till att jobba och söker rätt svar i uppgifterna man ger den. Att den uppvisar nyfikenhet.
  • Ärlig kanske är ett konstigt ord, men att hästen är personlig och tyr sig till en. Det är lite svårt att förklara, men jag gillar hästar som är mjuka och som man känner ett band till. Hästar som har tillit till människor.


När du köpte Melvin hade han endast gått några unghästtävlingar i Holland och var rätt så grön i sin utbildning. Vad skulle du säga är viktigt att tänka på när man tar sig an att utbilda en häst? 
“Först och främst tycker jag att det är väldigt viktigt att man individanpassar all träning efter hästen. Men även att man tänker på att en hästs utbildning handlar om så mycket mer än utbildningsskalan i dressyr och att den ska lära sig skänkelvikningar, byten och piruetter. Det är ju en stor del runtomkring som hästen också ska lära sig. Till exempel att lastas, skos, vistas i olika miljöer – och rida med rökmaskiner på fotografering med Maya Delorez, haha! Skämt åsido, men det är viktigt att se sådana saker som en del av utbildningen också. 

Alla hästar har olika utmaningar, så där tycker jag att det är viktigt att se till varje häst och vad den behöver träna på. Gör ett upplägg, och låt det ta tid. Både för ditt och hästens självförtroende, men också för er säkerhets skull.”

“För mig är det viktigt att ta det i en lugn takt, och det har jag verkligen gjort med Melvin. Jag vill ta det i en takt där jag känner att vi bygger bra upplevelser, och inte tar oss vatten över huvudet för snabbt. “

Med din förra häst Dorano red och tävlade du upp till internationell Grand Prix-nivå, hur känns det att “ta ett steg tillbaka” tävlingsmässigt och satsa på en yngre, mer oerfaren häst?
“Det tycker jag känns kul! Utmaningen att rida en MSV B med Melvin känns lika stor som att rida en Internationell Grand Prix med Dorano. För mig är utmaningen hela tiden kopplad till vart man är som ekipage, och jag tycker också att det är väldigt roligt att göra den resan. 

 Det blir liksom en morot att ta sig till till de stora tävlingarna igen. Jag tror att Melvin är den häst  jag har haft med allra bäst kvalitéer och störst potential. Så min förhoppning är att kunna komma ännu längre med honom i slutändan. “

“Jag har stora mål med Melvin och hoppas kunna rida stora klasser och tävlingar framöver. Men det känns också väldigt roligt att få forma honom från start.”


Det kanske är svårt att svara på just nu i och med pandemin och EHV1-utbrottet, men när kan vi förvänta oss att se dig och Melvin äntra tävlingsbanorna?
“Nästa helg gör vi vår första tävling tillsammans! Vi kommer starta två dagar i rad i ett program som rent tekniskt är ganska enkelt och okomplicerat för Melvin. Jag vill inte att det tekniska ska vara det svåra på första tävlingen utan snarare att allt runtomkring får vara fokus. Bara det att gå från framridningsbanan till tävlingsbanan blir ju något nytt. “

Vad motiverar dig inom ridsporten?
“När man har tränat på något, och sedan känner att hästen förstår. Den utvecklingen och det bandet man bygger tillsammans med sin häst tycker jag är väldigt motiverande. Och att sedan blicka tillbaka och se hur långt man kommit. Det var också därför jag startade min blogg i första hand, för att kunna bläddra tillbaka och se hur mycket man utvecklats. Utöver det tycker jag också att det är jättekul och motiverande att tävla!”

Att arbeta med sociala medier   

Ditt fullständiga namn är ju Nina Rademaekers – men för många är du Ninas Rader. Berätta, hur kommer det sig?
“Jag heter ju Rademaekers i efternamn, men när jag skulle starta min blogg insåg jag att inte en kotte skulle hitta till den om jag skulle döpa den till det eftersom att det både är svårstavat och svåruttalat. Så jag funderade på andra alternativ och tyckte att ‘Ninas Rader’ var roligt. Dels för att jag ju skriver mina rader på bloggen, men också för att det är lite likt mitt namn. Sedan har det namnet bara hängt med! Det är ganska roligt, för jag märker ju att många på Instagram till exempel tror att jag heter så. “

Idag är du en framstående ridprofil i sociala medier och utöver din välkända blogg driver du dessutom en podcast, Instagram och YouTube-kanal. Varför tror du att du lyckats så bra i sociala medier?
“Oj, vilken svår fråga. När jag startade min blogg hade jag köpt en häst som hette Bizet som var lite av en projekthäst och ganska knepig. På bloggen delade jag med mig av både med- och motgångar, vilket jag tror att många uppskattade. Jag skrev inte bara om när det gick bra, utan berättade även när vi blivit utblåsta på tävling för att Bizet stod på två ben och så. Och det märkte jag tidigt att folk tyckte var roligt att följa och att många kunde känna igen sig. Så inledningsvis tror jag att det var det som folk tyckte var roligt med mina sociala medier, att jag var transparent med ups and downs. 

Sedan tror jag kanske att folk tycker att det är roligt att följa mig efter som att jag tävlar på hög nivå men inte jobbar med hästar och ridsport på det traditionella sättet. “

Ninas bästa tips för att bli framgångsrik på sociala medier

  • Uppdatera ofta. Även när jag bara hade typ 5 st läsare uppdaterade jag min blogg 3-4 gånger varje dag. Jag försökte bete mig som att jag redan hade många läsare, om jag en dag skulle få det.
  • Hitta sin grej och vad man tycker är roligt att dela med sig av. För mig är det hästar, men för någon annan kanske det är att laga mat.
  • Vara sig själv. Vissa försöker anpassa sig och vara på ett visst sätt och det tror jag att folk ser igenom. Försök att vara dig själv i dina kanaler, för det blir nog väldigt jobbigt i längden om du ska vara någon annan. 

I dina sociala medier upplevs du som mycket okonstlad och spontan i ditt innehåll, samtidigt som du känns som en väldigt planerad och professionell person som inte lämnar något åt slumpen. Hur mycket är strategi och hur mycket är känsla i dina kanaler?
“Jag skulle säga att väldigt mycket är spontant i mina kanaler! När det kommer till samarbeten och så beror det såklart lite på upplägget. En del samarbeten behöver vara mer planerade, men då försöker jag ändå göra det intressant. Men mycket av mitt innehåll är faktiskt saker som fångas “in the moment”.  Med podcasten till exempel skriver vi inget manus eller så, utan jag och Vanessa kommer dit med några ämnen och sedan tar vi det därifrån. Det mesta är spontant och det är också då det blir som allra bäst tycker jag.”

Du har ju uppdaterat din blogg ända sedan 2012, så här 9 år senare, kan du dela med dig av någonting inte så många vet om dig?
“Jag har ett jättestort huvud, är 1/4 holländsk, högerhänt men äter som en vänsterhänt och har träffat Justin Bieber. Det är mina bästa flex, haha! “

Inspiration 

Ridsportsrelaterat eller inte, vem eller vad inspirerar dig?
“Jag har inte någon specifik ryttare eller person som är min direkta förebild, utan det finns flera. När det kommer till ridsport tycker jag till exempel att Cathrine Dufour rider jättebra! 

Men jag blir också väldigt inspirerad av människor som jag träffar på i vardagen. Ibland kan jag stöta på personer där jag verkligen känner att “gud vad jag inspireras av den här personen!” och då kan det till exempel vara att den har en härlig personlighet eller är inkluderande och ser andra. För så vill ju jag också vara och uppfattas, och då blir jag inspirerad.” 

Avslutning, vilka är dina bästa tips till unga hästtjejer- och killar där ute som drömmer om en framgångsrik tävlingskarriär inom ridsporten?

  • Rid mycket – ju mer du rider desto bättre kommer du att bli på det. 
  • ..Men lika viktigt tror jag att det är att kolla på andra som rider, och lära sig från dem. 
  • Försök att vara i en miljö där du får se och inspireras av personer som gör det som du vill göra.
  • Fråga mycket! Våga ta hjälp av andra som kommit längre och kan mer än dig. 
  • Avslutningsvis, kom ihåg att ha kul! 

“Min mamma har alltid varit väldigt noggrann med att påminna mig om att vi håller på med ridsport och åker på tävlingar för att det ska vara kul. Även om det inte går bra resultatmässigt, kan vi fortfarande ha roligt och göra det till en trevlig helg. Sen är det klart att man får vara besviken, det blir jag också. Men man måste kunna kliva ur tävlingsbubblan och ha lite perspektiv på det. Det är ju fantastiskt bara att få vara på en tävlingsplats med en frisk häst liksom!”

5 SNABBA MED NINA

Din bästa ridårstid?
Jag skulle nog säga våren! Då är det soligt, men inte så varmt. 

Favorit-emoji?
Hmm.. Oj, vilken svår! Jag gillar att hitta emojis som är lite oväntade. Men jag gillar och använder den med tre hjärtan runt huvudet mycket ( 🥰 ). Jag har en “värsta-emoji” också som jag tycker är vedervärdig! Det är den med det obehagliga leendet ( 🙂 ) Den känns glad – fast inte genuint glad, haha.

Sto eller valack?
Valack

Packa höpåsar eller mocka?
Mocka, eftersom att jag är allergisk mot hö

Den roligaste dressyrrörelsen?
Om jag måste välja en blir det nog serier

Shop Nina's favorites