Med Cathrine Laudrup-Dufours imponerande meritlista är det tydligt att hon är en av dressyrvärldens absolut främsta ryttare. Hon gjorde OS-debut i Rio 2016, och blev fyra både individuellt och i lag vid OS i Tokyo 2021. Segertåget fortsatte under VM i Herning 2022 med lagguld och individuellt silver. Vid OS i Paris 2024 slutade Cathrine och Mount St John Freestyle på femteplats individuellt, och säkrade ett lagsilver åt Danmark.

Om Cathrine Laudrup‑Dufour

• Född: 1992

• Bor i: Fredensborg, Danmark

• Tävlar för: Danmark 🇩🇰

• Disciplin: Dressyr

• Instagram: @cathrinedufour
  
  

När vi ringer upp Cathrine ligger hon etta på FEI:s världsranking i dressyr. I knät vilar Cathrines och Rasmine Laudrup-Dufours dotter Palma, född i maj 2025. Sedan Palma kom till världen har ett nytt, livsomvälvande kapitel, påbörjats för ryttarduon. Medan hon ler ner mot Palma, beskriver Cathrine de första dagarna som fantastiska men utmanande. För att hinna med både hästar och föräldraskap – har ett stöttande team visat sig vara viktigare än någonsin. 

– Det är fantastiskt och superkul, men också tufft. Vi är förvånade över hur naturligt föräldraskapet känns för oss. Men, som ryttare är både jag och Rasmine vana vid att inte sätta oss själva i första hand. Vissa nätter firar vi om Palma sover fem timmar i sträck, andra nätter sover hon inte alls. Men vi är lyckligt lottade med den livsstilen vi har: jag kan gå till stallet i etapper, börja sent efter en dålig natt och rida några hästar senare, säger Cathrine och fortsätter:

– Vi har dessutom ett fantastiskt team som hjälper oss. Jag har en hemmaryttare som kan alla hästar utan och innan, två groomar och ytterligare två personer i stallet. Allt rullar även om jag och Rasmine inte alltid är där. Om vi vill stanna hemma med Palma går det bra. Det känns superviktigt för mig att spendera tid med min familj och se henne växa upp.

Under sin egen uppväxt var Cathrines föräldrar inte intresserade av hästar. I stället var det en kompis som introducerade henne för den lokala ridskolan. När hon ser tillbaka kan hon konstatera att det var runt åtta-års ålder som intresset växte på allvar. I takt med att Cathrine avancerade, började hennes föräldrar sätta sig in mer i sporten. Längre fram – när hennes framgångsrika young rider-år gick mot sitt slut stod Cathrine vid ett vägskäl: Skulle hon lägga om kurs helt, eller gå all in på ridsporten? Efter att ha diskuterat saken med sin dåvarande tränare Rune Willum, fanns det bara en väg framåt. 

“Jag rider inte för resultaten utan för kontakten med mina hästar – och det kan jag säga med hundra procent ärlighet.”

– Cathrine Laudrup‑Dufour

– Jag sa till mig själv och min dåvarande tränare att jag skulle sluta när young rider‑tiden var över. Jag ville leva ett vanligt stadsliv som ung tjej. Han svarade, “Vad pratar du om?! Det kommer inte att hända - du är alldeles för talangfull för att sluta nu. Du har aldrig ens försökt, så du måste ge det en chans!” Det visade mig att någon verkligen trodde på mig, och då var jag skyldig mig själv att satsa som senior.

År 2015 tog Cathrines karriär ytterligare en vändning när hon kontaktade den finska dressyrlegendaren Kyra Kyrklund. Med decennier av erfarenhet kom Kyra till teamet, och öppnade, som Cathrine beskriver det själv – en helt ny värld av dressyr. 

– Vi hade svårt att lära min första OS‑häst Cassidy piaff och passage, och min dåvarande tränare Rune insåg att vi behövde hjälp. Vi var tvungna att vara sårbara och våga säga, ”Det här kan vi faktiskt inte lösa själva.” Det krävdes mod att erkänna det, särskilt som fyrfaldig Europamästare. Rune lärde mig att det alltid finns någon som upplevt samma problem dig – alltså finns det alltid någon som kan hjälpa dig.

När Cathrine pratar om sin huvudtränare Kyra lyser hon upp. Hon beskriver henne som en del av familjen – och när de ses två gånger i månaden är det “tough love” som gäller. Träningstillfällen som hon leende beskriver som både inspirerande och ödmjukande. Det råder ingen tvekan om att Kyra har haft – och fortsatt har – en enorm betydelse för Cathrines karriär.

– Kyra och jag gillar samma typ av hästar – heta, framåt och fulla av energi – vilket gör coachningen enklare. Hon hjälper mig mycket med att hitta avspändheten hos dem; vilket hon verkligen är en expert på. Fast hon tränat mig under många år kan hon börja en lektion med att säga, ”Men herregud, vad gör du?” Jag älskar det, för det håller en ödmjuk. För mig är det det som gör henne så speciell. Många tränare kan vara väldigt försiktiga med en ryttare på min nivå, och kanske inte våga vara så pass rak. Men Kyra backar aldrig. Hon är familj nu.

Under hela vårt samtal är det tydligt att Cathrines drivkraft är långt ifrån resultatinriktad. I stället handlar hennes inställning om bandet till sina hästar. Hon strävar alltid efter att bli en bättre ryttare idag än vad hon var igår – ett mindset som motiverar konstant utveckling och en ödmjuk inställning till framgång.

”Jag menar, i samma sekund som du tänker ’Nu är jag bäst och har inget mer att lära’, då är det över.”

– Cathrine Laudrup-Dufour

– Jag försöker ständigt bli bättre, men jag drivs inte av resultat. Att jag är etta på rankingen just nu förändrar ingenting. Jag låter inte min motivation eller dagliga ridning påverkas av en lista. Jag är medveten om att det finns bättre ryttare än jag, som också tränar varje dag för att utvecklas. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur mycket jag inte kan. Jag menar, i samma sekund som du tänker, “Nu är jag bäst och har inget mer att lära”, då är det över.

Vilket är din karriärs stoltaste ögonblick?

– En av mina stoltaste stunder är en specifik ritt i Rotterdam 2019 med Cassidy, under EM. Vi hade haft en riktigt tuff start och det ösregnade. Inför specialen – det individuella programmet – minns jag att jag sa till honom inför den sista ökade traven, ”Cassidy, nu måste du ge allt. I dag gäller det.” Jag får gåshud av det minnet. Den lilla ponnyn flög! Den dagen hade jag kunnat be om precis vad som helst och han hade gjort det, säger Cathrine och fortsätter:

– Det är den kopplingen som är supersvår att förklara för den som inte är intresserad av hästar. Men när man väl har fått det bandet med en häst är det helt otroligt. Jag skulle göra vad som helst för honom, och han skulle göra vad som helst för mig. Vi slutade med ett individuellt brons, och jag har haft större framgångar sedan dess, men jag rider inte på grund av resultaten. Jag rider på grund av kontakten jag har med mina hästar – och det kan jag säga med hundra procent ärlighet. För mig är det vad det verkligen handlar om att vara i den här sporten. Man kan inte sätta ett värde på det; det är livskvalitet.

År 2023 åkte Cathrine till Storbritannien för att prova den berömda hästen Mount St John Freestyle för första gången. Inom tio sekunder visste hon att detta var en perfekt matchning.

– Jag minns att jag gick dit och tänkte, ”Hej Freestyle, jag ska rida dig, hoppas det är okej?” Jag visste direkt att jag gillade henne och jag kunde känna hennes arbetsvilja, vilket är hennes bästa egenskap. Hon är så erfaren och vet exakt vad hon gör. Hon påminde mig också om Cassidy. Till en början ser de lite ut som en ponny, men sedan samlar man upp dem och känner, ”Jaha – okej!” Självklart kan jag inte säga om en häst är nästa världsmästare eller inte, men jag kan känna om det är en häst jag skulle vilja arbeta med varje dag. Och Freestyle gav mig den känslan.

“Självklart kan jag inte säga om en häst är nästa världsmästare eller inte, men jag kan känna om det är en häst jag skulle vilja arbeta med varje dag. Och Freestyle gav mig den känslan.”

– Cathrine Laudrup‑Dufour

Året därpå åkte de till sitt första olympiska spel tillsammans i Paris, där de slutade på 5:e plats individuellt – en otrolig prestation med tanke på det nya partnerskapet. För Cathrine är detta ändå en av hennes svåraste upplevelser hittills. Ett minne som får ögonen att tåras.

– Det var fantastiskt att vinna lagsilver, men femteplatsen i finalen är en av de största besvikelserna i min karriär någonsin. Jag har inte pratat om det tidigare – det var så tungt. Freestyle hade medaljchans, och det kanske var min enda chans till OS‑guld. Morgonen efter tänkte jag, ”Förlåt att vi inte kunde göra det här tillsammans.” Det är något jag fortfarande kan känna. Inte på grund av min egen besvikelse, utan på grund av Freestyle. Hon förtjänade en medalj, men jag kunde inte guida henne.

Plötsligt blinkar Cathrine bort tårarna och ler.

– Men så tittar du på de där små händerna – och allt är okej, eller hur? säger hon och nickar mot Palma, som sover lugnt i hennes knä.

Att komma hem till gården i Fredensborg efter OS i Paris var precis vad Cathrine behövde för att ladda om. Snart var motivationen tillbaka – starkare än någonsin. Nu förbereder hon Freestyle och sig själv för EM i Crozet, Frankrike.

– För mig hjälper det alltid att komma hem. Jag påverkas av att vara borta från Rasmine, det är väldigt tufft för mig. Men genom att vara hemma i vårt eget stall hittar jag motivation. Jag älskar att rida på våra egna banor – det ger mig glädje. 

Eftersom EM närmar sig så planerar vi hela säsongen kring den tävlingen för att se till att Freestyle får tillräckligt med pauser mellan starterna. Vi har ett helt schema runt henne med allt från skoningar till veterinär-check ups – allt synkas kring tävlingen. Annars handlar det mest om vardaglig träning och att hålla henne frisk och glad – för att förhoppningsvis toppa formen till EM. Vi försöker hålla det normalt för vi är redan nöjda med vardagen. Så fort du försöker uppnå något extraordinärt ändrar du saker – och vi är redan nöjda med hur upplägget ser ut just nu. 

Sammanfattningsvis, vad känner du inför att bli en MD athlete?

– Jag är så taggad på samarbetet. Jag älskar att både jag och Rasmine är MD athletes – vi blir starkare varje gång vi gör något tillsammans. Maya Delorez inspirerar mig; ert driv speglar vårt: ungt, anpassningsbart och nyfiket på utveckling.

Vilka är dina favoritprodukter?

– Jag älskar Compression Breeches – de är mina favoriter. De är så bekväma, vilket är ett måste när man bär ridbyxor 12–15 timmar om dagen; de måste sitta som ett andra skinn. Andra favoriter är topparna, särskilt era halfzips och t‑shirts.